Helga Johansson skriver om att hon läst en bok vid namn ”Pelle Eröfraren” och efter att ha läst boken skriver hon ett brev till författaren där hon skriver lite om sin uppväxt och liv och om att hon vill ha en översättning av boken till svenska. Hon har läst mycket i sitt liv även fast hon är fattig, hon är 33 år gammal och har fem söner och har en man som är stenarbetare. Helga och hennes familj bor 7 mil utanför Stockholm på halvön södertörn. Hon har gått igenom väldigt mycket i sitt liv, hon gifte sig med en man som drack mycket och hon fick föda sina barn hemma utan någon mänsklig hjälp.
Det var skolfest en kväll i skolan, hon hade svårt att få ihop kläder till sina söner hon fick ta sin kjol och göra om den till ett par byxor, hon själv fick gå i en trasgarnskjol och skämmas. En knapp fattades till byxorna och dom hade ingen hemma så de äldsta pojkarna sprang och köpte en med kredit. När pojkarna kom hem skrek dom:
-Mamma! Mamma! du har brev och paket från utlandet.
Brevet var ifrån Nexö, hon blev så glad att hon glömde av hur svårt och jobbigt allt var för tillfället.
Novellen var bra och beskrev verkligen hur det kunde se ut i en familj förr i tiden, den beskrev hur det var att vara fattig på den tiden. Texten utspelar sig på 20- talet och Moa Martinson skriver om hur hon hade det. Brevet var skrivet med gammelsvenska.
Texterna utspelar sig i dåtid och är ganska lika varandra, alla tre handlar om fattigdom och om hur det var förr. Denna texten var mer verklighets baserad än dem andra.
